Morgonpromenader

Gryningen här nere vid havet är fullkomligt sagolik. Martin och jag har bestämt oss för att börja dagen med varsin morgonpromenad och trots att det är samma natur vi möter varje dag, så är upplevelsen helt olika beroende på väder, ljus och vind. Men vad stunderna har gemensamt är att vi kommer hem, en efter en, påfyllda med energi och rejält hungriga på frukost!

Igår orkade sig solen precis upp ovanför tallarna och gav ett ljus som, ni ser, sökte sig rakt in i själen. Att få börja dagen så här är en ren ynnest. 

Idag möttes vi av det här. Den klarhet, skörhet och det starka intryck av hopp som levererades igår hade bytts ut mot en mystik och ödslighet som kanske fångade mig än mer. En kombination av rimfrost och dimma som jag nog aldrig upplevt tidigare. Frosten var gnistrande, men dimman så tät att sundet och Fårö gick inte ens att skymta.

Ni vet den där känslan, av hopp och förtvivlan som infinner sig i oss ibland. Och känslan av den trygga naturen som bara står stadigt och följer med... Och känslan av hur små vi är, hur lite av vårt livsöde som vi egentligen känner att vi kan påverka...

Oavsett hur oviss framtiden är för oss just nu, så är det här ren balsam för våra små själar. Och det får oss att känna lugn och att släppa lite på den där kontrollnerven som automatiskt gör sig påmind och som talar om för oss att vi inte bara kan ta dagen som den kommer och lämna framtiden därhän. Den där nerven som lite för gärna vill hitta struktur, i form av ett perfekt deltidsjobb och en underbar boplats. Vi har ingenstans att bo from 1 juli, men vi försöker lita till att det löser sig och verkligen njuta av den unika bubbla vi lever i just nu. Vill Gotland att vi stannar, så ger nog Gotland oss tak över huvudet även i sommar... eller åtminstone en skranglig liten husvagn..?

Hur som helst, så längtar jag redan efter att få gå ut imorgon, ensam med kameran, och möta det här. Eller kanske något helt annat. Det är det som är det sköna och som måste få vara det sköna med vårt liv, precis just nu.

Imorgon blir det sportlovs-pyssel på Biblioteket här i Fårösund. Och under de få dagar vi varit här måste jag verkligen säga att de erbjudit mycket för vår lilla 4-åring! Vi har varit på sångstund i Bibilioteket, Kyrkans barntimme och dansskola två gånger, på bara drygt en vecka.

Nu ett glas vin med Martin.

Emma

På plats


Vi har nog funderat på en eventuell flytt sedan Alice föddes. Hon är fyra nu i vår. Vi är båda naturnära i själen och har nog aldrig känt oss riktigt hemma i stadslivet. Samtidigt är vi oerhört glada att vi gjort den skånska resan. Vi har träffat varandra, utbildat oss, träffat vänner som står oss nära, provat på att vara både unga och föräldrar i Malmö, skaffat yrkeserfarenhet, lärt känna underbara kollegor, fått bo nära barnens morfar och morbror och mycket annat som är av stort värde för oss. Vi har skapat oss ett liv, men hela tiden har samtalen pågått om hur det skulle vara att testa något annat. Hur skulle det vara att få en gemensam paus i livet när barnen fortfarande är små? Tänk att kunna öppna dörren och vara ute i naturen, att slippa bilar, asfalt, bussar, puls.. Skulle vi lyckas komma på fötter på en helt ny plats? Hur lång tid skulle det ta att bygga upp vårt liv på nytt? Orkar vi? Vill vi?

Svaret har alltid blivit att, JA vi vill, men det känns svårt. Det känns svårt att lämna det vi har byggt upp. Ett alternativ har därför varit att flytta utanför Malmö, men i dessa diskussioner har vi känt att då lägger vi till pendlingen, istället för att få mer tid tillsammans och kortare dagar för barnen på förskolan. Det har aldrig känts riktigt rätt att lämna Malmö, men ändå hålla oss kvar. Ska vi testa, ska vi testa på riktigt! Ska vi prova, ska vi prova det som båda drömmer om och om det sedan inte blir verklighet, då återvänder vi. För vi har trots allt ett fantastiskt liv även i Malmö, ett liv som vi förhoppningsvis kan koppla på igen, om det nu går alldeles åt fanders...

Det var i brytet mellan augusti-september 2012 som vi bestämde oss för att besöka Gotland. Vi hade rekat hela Skåne, men inte fastnat för någon av byarna. Vi vill leva och bo i en mindre ort, men vi vill känna att där finns en positiv mentalitet, en framtidstro och ett engagemang. Gotland som Region marknadsförs på ett fantastiskt sätt. Här talas om allt det vi söker och det är klart att rädslan finns inom oss, att det kanske är ett luftslott?

Men hittills har bemötandet varit av högsta rang. Regionen med Inflyttarbyrån Klicka här och projekt Provgute Klicka här har varit ovärderlig hjälp på vägen. De har fått den här typen av flytt, som faktiskt är väldigt omfattande, att kännas enkel och framför allt självklar. Utan inspiration från er hade vi nog aldrig vågat ...

Nu har alltså resan börjat. Vi har landat i vårt nya hus, som vi får hyra fram till sommaren, och efter två veckor känner vi oss hyfsat installerade. Vi låtsas nog lite att vi är på fjällsemester, för det är så det känns här. Snö, idag gnistrande solsken, skidspår, is på havet, simhall med gym och bastu strax utanför... Får jag lov att säga att vi har det oförskämt bra? Tanken på den där lilla detaljen, den att vi inte bara kan åka hem igen, den lämnar vi därhän så länge...

Varm kram till familj, vänner och kollegor.
Vi saknar er!