Selected By

Att bygga upp en gårdsbutik innebär hårt arbete som ibland kombineras av makalös lyx! ;) Vi samlar gotländska delikatesser och däri ligger ju uppgiften att provsmaka och välja att ut det som vi tycker är allra bäst.. 

Häromdagen var Martin på sydöstra Gotland för att kolla in pralintillverkningen på Gotlandsgårdens Konfektyr. Så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur han kunde få just det uppdraget...! ;) 

Han ringde mig flera gånger bara för att berätta hur fantastiskt goda de var och jag som är chokladälskare ända in i själen blev bara mer och mer avundsjuk. Vi måste dock dela upp dessa  uppdrag, hur fantastiska de än må vara. Mycket produceras nämligen på mellersta och södra Gotland och trots att ön är liten så är den också ganska stor. Åtminstone när tiden är knapp..

Hur som helst, så misstänker jag att Ann-Charlotte som driver Gotlandsgårdens Konfektyr är gudagod. Detta alldeles utan att ha träffat henne personligen. Hon skickade nämligen med Martin en stor påse fylld med..... Ett urval av hennes praliner? Nej, mina vänner. Hon skickade med en av varje! Kan ni förstå?

Säkert 30 stycken. I alla de former och smaker. Och... Ja. Min avundsjuka förbyttes snabbt till ren glädje förstås! 

Vi hoppade kvällsmaten. Satte oss ner med var sitt glas vatten. Och provade. Pralin för pralin....

Jag kan så här i efterhand meddela att man visst det kan bli mätt även på denna typ av ljuvligheter. Till och med proppmätt. Vi började ivrigt och orutinerat med att äta halva pralinen var. Och att svälja. Sedan gick vi över till att ta ett litet smakfyllt bett för att känna av. Och sedan slutade vi med att bita, tugga runt och .... ja, faktiskt spotta ut.

Det blev lite mycket kan man säga, men vi var åtminstone rörande överens om vilka vi tycker är allra bäst! Vi har plockat ut och satt samman en ask om 8 och en om 6 praliner som kommer att finnas i gårdsbutiken. Försvinnande goda. Och Selected By Prima Gård. Så himla roligt! Tack snälla Ann-Charlotte!

/Emma

Ikväll blir ni bjudna på lite kobilder! ;) Närmsta grannen ringde i lördags, när vi hade fullt stök inför Alice kalas, och frågade om vi ville vara med på deras kosläpp. Klart vi ville! Ballonger och serpentiner fick vänta och raskt kilade vi över till Ströms!

Det var något alldeles hiskeligt vad de dundrade på de där korna! En tunn eltråd var den enda (ynka!) som skiljde oss åt och de stora, glada och inte minst yra djuren visade sig från sin mest spattiga sida. Jag kunde ju så klart inte låta bli att fota, men hisnade rejält där bakom linsen! Och Alice som stod bredvid mig, hon backade allt mer... Men modiga till tusen kände vi oss ändå! ;)

Så nära. Så stora. 

Martin fick fatt i en vägpinne. Förmodligen i tro om att kunna försvara oss med den. Ja, om, utifall att, någon av de stora skulle springa igenom eltråden. Den ynka. Vi kan väl i efterhand känna oss rätt glada över att den där pinnen (också ynka) inte behövde komma till användning. Som om den skulle gjort någon nytta om det hettat till.. 

5-årskalaset sedan blev både roligt och vilt! Och en av presenterna bar på extra magi. Hör och häpna, kompisarna Alice och Elsa kom med en låda. En låda innehållande en höna och sex små kycklingar! Kan ni tänka er? Så fantastiskt underbart! Dessutom erbjöd sig deras mamma att ta med sig vår gamle tupp och föra honom till himmelen. Så innerligt som Martin bävat inför den uppgiften (ja, för det där är ju karlgöra, det hävdar jag bestämt ;) . Nåväl, tuppen Daniel (som Henning döpt honom till) fick byta plats med hönan i lådan och dagen därpå kom dessa fina människor dessutom med en ny tupp till oss! Tja, han heter också Daniel tydligen ;) Liten, vacker och synnerligen utstött av de gamla hönorna kämpar han på här på gården. Den lille stackaren! Men vänta ni bara. Ni sturska höns. En vacker dag blir han könsmogen och då lär ni nog ångra varenda pick ni lyckats pricka på hans huvud..!

Nähä, nu är det godnatt för oss. Martin har varit på herrklubb hela dagen och jag och barnen har varit på kvällsutflykt till staden och hämtat hem honom. Dess förr innan var jag och barnen på Fårö och premiärfikade på Sylvis döttrar. Underbart! Äntligen börjar smultronställena öppna upp på nytt..

Kram till er alla!

/Emma

Ja ni, det här med eget företagande och gårdsbutik, det kräver sitt må jag säga. Det är fantastiskt roligt! Verkligen. Men det känns som att vi lever i något av en bubbla just nu. Vi är motiverade till max och kan knappt sluta prata om alla måsten, möjligheter och kansken.. Och kropparna våra vill visst aldrig sluta jobba. Ofta önskar vi faktiskt att det vore oktober, så att vi hade några månader på oss, istället för några veckor..

Ja, jisses! Ibland (ganska ofta) stannar vi dessutom upp, tittar på varandra och frågar oss om barnen har det bra? Blir de lidande av detta? Hela vår livsidé handlar ju om att ge dem det allra bästa. Att kunna vara tillsammans så mycket som möjligt. Att barnen ska få vara här. Med oss. Att vi ska driva upp en verksamhet som (förhoppningsvis) inbringar de slantar vi behöver för att kunna jobba mindre resten av året, så att barnen får färre dagar på förskolan. Fler dagar här hemma.

Visserligen innebär det ju att barnen får gå på förskolan ett par-tre dagar i veckan under sommaren. Men å andra sidan behöver de aldrig gå hela veckor, någon gång under året. Och om vi lyckas hålla liv i verksamheten här på gården, så kommer de kunna komma hem direkt efter skolan, istället för att gå långa dagar på fritids. De kommer kunna vara här omkring oss. Någon av oss kommer vara hemma. Och vi skulle i så fall slippa den där semesterångesten som vi alltid haft. Fyra veckor. Det är kort. Allt ska vara perfekt. Alla ska må bra och vara sams. Och de där veckorna tar snabbt slut. Och värst av allt; sedan är det ett helt år till nästa gång..!

Nu låter det kanske som att vi är fullkomligt arbetsskygga. Det är vi inte. Vi älskar att jobba! Vi vill jobba! Men vi vill ha nära till varandra och vi vill ha balans i livet. En del av vår gemensamma dröm är att kunna mötas för en kopp kaffe kl. 10. På bänken utanför våra verkstäder. Hur lyxigt är inte det i mitten av oktober? ;) 

Ja, vi tänker genuint och vi tänker småskaligt. Men samtidigt som vi gillar småskaligheten, så är vi ju (nog lite obotliga) visionärer! Vår entreprenörsanda tar definitivt över lite ibland och gör att vi drömmer om att Prima en dag ska vara en gård som många vill besöka! Att vi har lyckats förmedla den där känslan av Gotland till er, som vi själva så mycket älskar. Att det här ska bli ett uppskattat ställe! 

Samtidigt tar vi ett djupt andetag. Vi njuter av det vi har just nu och vi tackar i vårt stilla sinne för att vi får ha det så här. Just nu. Göra det här. Just nu. Och så hoppas vi. Hoppas innerligt att barnen kommer ha lyckliga minnen från sina föräldrars lilla (och ibland stora, vida) galenskap. 

Idag har Martin börjat bygga upp en fönstervägg till ladan där butiken ska vara. Dessa vackra gamla fönster har vi fått av en god vän (Tack Jimmy!!) och virket kommer från en bonde i närheten. 300 riksdaler ännu så länge. Återbruk och vänskap när det är som allra bäst!

Lillsnickaren har varit med ikväll också. Han agerar hantlangare. Hjälper till att hålla. Och lånar (de hyfsat ofarliga) verktygen så fort de är lediga. Pappa är hans stora idol och när han blir stor ska han nog bli just precis som sin far.. ;)

Trevlig kväll!

/Emma

Ljusstakar!

Här kommer ett par bilder på våra ljusstakar. Här ser ni Martin stå och svarva. Med varsam hand och stort tålamod tillverkar han. En efter en...

Jag blir lika imponerad varje gång han kommer in med en som vi kan ställa till samlingen. Och Martin skrattar åt mig. För varje gång säger jag samma sak. Eller jag utbrister: "Ååh! Den där! Den är helt perfekt! Den får du utgå ifrån nästa gång. " Det har som ni vet blivit många prototyper längs vägen..

Men det är ju bara så fantastiskt. Att ett trästycke. En fyrkantig stolpe. Kan bli till en sådan här.. För mig är det samma fascination som jag känner inför leran. Möjligheten att forma. En mjuk klump eller en hård stolpe, till (nästan) vad man vill. Att svarva. Eller dreja. 

Ljusstakarna är tillverkade av gotländskt kärnvirke, hämtat från skogarna här i Bunge. Det är en minst sagt härlig känsla att åka ut till en bonde och handplocka sitt virke.. 

De kommer finnas att köpa i vår gårdsbutik i sommar! Vissa vitoljade. Andra i sköna nyanser av äggoljetempera.

Hoppas vi ses!

/Emma