Ja ni, det här med eget företagande och gårdsbutik, det kräver sitt må jag säga. Det är fantastiskt roligt! Verkligen. Men det känns som att vi lever i något av en bubbla just nu. Vi är motiverade till max och kan knappt sluta prata om alla måsten, möjligheter och kansken.. Och kropparna våra vill visst aldrig sluta jobba. Ofta önskar vi faktiskt att det vore oktober, så att vi hade några månader på oss, istället för några veckor..

Ja, jisses! Ibland (ganska ofta) stannar vi dessutom upp, tittar på varandra och frågar oss om barnen har det bra? Blir de lidande av detta? Hela vår livsidé handlar ju om att ge dem det allra bästa. Att kunna vara tillsammans så mycket som möjligt. Att barnen ska få vara här. Med oss. Att vi ska driva upp en verksamhet som (förhoppningsvis) inbringar de slantar vi behöver för att kunna jobba mindre resten av året, så att barnen får färre dagar på förskolan. Fler dagar här hemma.

Visserligen innebär det ju att barnen får gå på förskolan ett par-tre dagar i veckan under sommaren. Men å andra sidan behöver de aldrig gå hela veckor, någon gång under året. Och om vi lyckas hålla liv i verksamheten här på gården, så kommer de kunna komma hem direkt efter skolan, istället för att gå långa dagar på fritids. De kommer kunna vara här omkring oss. Någon av oss kommer vara hemma. Och vi skulle i så fall slippa den där semesterångesten som vi alltid haft. Fyra veckor. Det är kort. Allt ska vara perfekt. Alla ska må bra och vara sams. Och de där veckorna tar snabbt slut. Och värst av allt; sedan är det ett helt år till nästa gång..!

Nu låter det kanske som att vi är fullkomligt arbetsskygga. Det är vi inte. Vi älskar att jobba! Vi vill jobba! Men vi vill ha nära till varandra och vi vill ha balans i livet. En del av vår gemensamma dröm är att kunna mötas för en kopp kaffe kl. 10. På bänken utanför våra verkstäder. Hur lyxigt är inte det i mitten av oktober? ;) 

Ja, vi tänker genuint och vi tänker småskaligt. Men samtidigt som vi gillar småskaligheten, så är vi ju (nog lite obotliga) visionärer! Vår entreprenörsanda tar definitivt över lite ibland och gör att vi drömmer om att Prima en dag ska vara en gård som många vill besöka! Att vi har lyckats förmedla den där känslan av Gotland till er, som vi själva så mycket älskar. Att det här ska bli ett uppskattat ställe! 

Samtidigt tar vi ett djupt andetag. Vi njuter av det vi har just nu och vi tackar i vårt stilla sinne för att vi får ha det så här. Just nu. Göra det här. Just nu. Och så hoppas vi. Hoppas innerligt att barnen kommer ha lyckliga minnen från sina föräldrars lilla (och ibland stora, vida) galenskap. 

Idag har Martin börjat bygga upp en fönstervägg till ladan där butiken ska vara. Dessa vackra gamla fönster har vi fått av en god vän (Tack Jimmy!!) och virket kommer från en bonde i närheten. 300 riksdaler ännu så länge. Återbruk och vänskap när det är som allra bäst!

Lillsnickaren har varit med ikväll också. Han agerar hantlangare. Hjälper till att hålla. Och lånar (de hyfsat ofarliga) verktygen så fort de är lediga. Pappa är hans stora idol och när han blir stor ska han nog bli just precis som sin far.. ;)

Trevlig kväll!

/Emma