Skåne har blivit hemma

Äntligen njuter vi av lite värme! Vinden är vänlig mot oss och håller sig relativt stilla, vilket gör att temperaturen kan stiga lite. Att havet omsluter oss gör att vårsomrarna blir lite kyliga här har jag hört.. Jag älskar dock försommaren! Fram till midsommar tycker jag att det är som allra finast och nu njuter vi av syréner, hundkex, smörblommor, midsommarblomster och orkidéer...

Vi var ute på en kvällstur igår på ett alldeles sagolikt vackert ställe och där växer de här ljuvliga små blommorna. Visst är det väl anemoner? De såg precis ut som så och dem brukar jag få vänta på och längta efter hela sommaren. Visst är de fina? Vita. Sirliga. I karg mark. Alldeles vid havet. Oemotståndligt vackra i kvällsljuset.

Och alldeles intill finns det här. Vilken kombination! Det skira mot det karga. Vad som nog fascinerar mig mest med Gotland, förutom den enorma variationen och rikedomen i naturen, är den suddiga horisonten. Den som så ofta smälter ihop med himlen. Ibland kan man knappt urskilja gränsen där emellan..

Vi har äntligen haft besök av Viktor och hans Malin. Fantastiska dagar då barnen varit i sjunde himlen! Ja, jag och Martin också förstås. Vår känsla av att befinna oss långt borta lindrades dock inte, utan tilltog nog ännu mer. Efter våra första månader här, känns Skåne som hemma. Visst är det märkligt? Efter att ha känt oss rotlösa under många år och känt att vi inte hört hemma riktigt någonstans, så har vi kommit ett steg på vägen. Vi kan sitta här, blicka ut över havet och tänka tillbaka på något som faktiskt var hemma.  Och inse på riktigt, att hemma finns på flera ställen. Inte bara i sitt eget barndomshem. Jag har sagt det många gånger och nickat instämmande när ni kloka människor sagt det gång på gång till mig, men jag har aldrig känt det. Inte på riktigt.

Därmed nu inte sagt att drömmen om Gotland har bleknat. Tvärtom. Vi kanske inte stannar här för evigt, det vet vi så klart inte, men vi kommer helt klart att ge det en ärlig chans. Med handen på hjärtat känner vi inte att vi fått påbörja vårt "riktiga" Gotlandsliv ännu. Vi bor inte på den där gamla kalkstensgården. Vi jobbar inte med hantverk. Vi är lediga, ja, men ibland ganska frustrerade över att ännu inte ha hittat vägen fram. Ännu inte ha börjat lära oss det vi vill lära. Vi har börjat rent teoretiskt, men vi längtar båda efter det praktiska! Vi känner oss ganska redo och fria i tanken. Vi vågar och kan tänka utanför boxen. Åtminstone ibland. Men det är oftare än aldrig. Och vi vrider och vänder på möjligheter, funderar på svårigheter och säkert en hel del omöjligheter. Men vi befinner oss i en lucka som kanske inte kommer igen. Och då gäller det ju baske mig att ta chansen, eller hur? När är nästa gång i livet vi kan välja att göra något helt annat?

Så klart är det ni vänner och familj som gör att vi längtar efter att hälsa på i Skåne och som får Skåne att kännas som hemma. Dessutom utmanar nog försommaren oss lite. Vi längtar till Österlen. Vi drömmer oss tillbaka till de där kopparna te som vi druckit på Olof Viktors och som satte sig djupt in i själen. Och den där natten på Karlaby Kro. Ystad Saltsjöbad. Stranden vid Knäbäckshusen. Fälten mot havet vid Skillinge gård. Blott havsvägen till Ystad. Loppisarna. De där som jag egentligen inte stannade vid så ofta, beroende på chauffören som "råkade" köra förbi. Beslutsångesten över att välja när Martin sa att jag fick två stopp på vägen hem.... Ja, ni vet ju. Vissa ljuva. Andra bitterljuva minnen.

Vi saknar inte Malmö som boställe, men nog är det dags för ett besök snart. Alice saknar sina kompisar och pratar mycket om er på Myran! Samtidigt har hon ofantligt roligt här och vill helst aldrig vara ledig med oss. Vårt mål har varit att inte åka till Malmö förrän vi känner att hon har tillräckligt mycket här för att vilja åka tillbaka. Hon sa häromdagen att:
- Mamma, nu har vi ju bott ett tag här på Gotland. Kan vi inte flytta tillbaka till Malmör nu? (Ja, hon säger Malmööörrr ;) ... Eller förresten, vi flyttar till Småland. Till Ella och Alma. Så kan vi ju hälsa på på Gotland och i Malmör ibland. Det blir bra va?

Sötnöten. Ja, nu vill vi hälsa på. Umgås. Leka. Bada. Utflykta. Jag tror att hon kommer känna att vi har något att komma tillbaka till när vi väl ska hem igen. Ja, ni ser. Hem. Jisses, Emma Ahlström har samlat på sig två nya hem på bara ett par månader! Jag säger då det. Finns det liv, finns det hopp minsann.

För övrigt har vi fortsatt låta oss inspireras av en del brinnande entreprenörer och hantverkare här på ön. Vilka energikällor det finns! Och vilka goda viljor. Vi nätverkar mer än vad vi trodde att vi någonsin skulle våga göra. Och det känns mer naturligt än vi någonsin trott att det skulle göra. Kanske framstår vi som påflugna, Gud förbjude, men här verkar det självklart. Ser vi någon med ett spännande yrke eller verksamhet, så ber vi att få hälsa på. Och än så länge har dörrarna stått öppna. Martin har ett verkligt spännande besök nästa vecka. I smyg hoppas jag att det kommer påverka... om inte förändra hans liv.

Tack snälla ni som mailar, ringer och kommenterar. All kontakt med er är oss värdefull!

Emma

Sommar på altanen!

Nu när vi får stanna där vi är, så har jag äntligen fått hem lite pelagoner och örter till uteplatsen. Jag har inte lyckats förmå mig innan. Bara tanken på att behöva flytta fler än de saker vi redan har, har alldeles hindrat mig...

Det alldeles ljuvliga ljusblå bordet har jag fyndat på loppis. Till Martins stora förtret ska jag säga. Vi har ju redan hyfsat mycket magasinerat redan, men ett loppisfynd är ett loppisfynd. Det är ensamt och ett. Går man ifrån det så är det borta och kommer aldrig igen. Hemska tanke! Och som blombord här ute gör det väl knappast någon skada..... Och den dagen det står i ett gammalt hus så kommer det göra ännu mindre skada. För att inte säga obefintlig skada.

 

Gud vad jag saknar min trädgård, när jag känner efter! Eller åtminstone en trädgård. Och jag saknar Skåne. Och alla ni som bor där... Och jag saknar Österlen, men tröstar mig med att här också finns makalösa rapsfält, vägar längs havet, fantastiska fik och restauranger...

 



Men jag känner att jag måste boka en resa till Malmö snart. En lite längre sommartur. Det vill jag ha!

 

Under tiden har vi det alldeles förträffligt bra här, så det är inte det. Men saknaden tränger sig på...

 

Ikväll är Martin och badar bastu och tar sitt första havsdopp! Kan ju vara avundsjukan som gör att jag tycker lite synd om mig själv också kanske..... ;)

 

Nu kvällsmat.

 

Take Care!

Emma

 

 

Weekend i Ljugarn och Burgsvik

Helgen som gick tillbringade vi på östra och södra Gotland. Till min stora förtvivlan glömde jag kameran, så den här gången får ni vila ögonen på några av de vackra lamm som finns här. Den här lammhagen är en favorit som ligger vid Stenugnsbageriet i Rute. En liten grusväg löper förbi, omhuldad av dalar och ängar. Dit brukar vi åka om kvällarna och där kan barnen springa fritt medan vi insuper lantluften precis innan läggdags. En riktig höjdare! Och lammen blir så glada när vi kommer. Kanske tror de att det är bonden som kommer farandes med kvällsmat...

Nåväl, i fredags for vi ner till Ljugarn. Där hade vi hyrt en stuga med våningssäng, vilket uppskattades omåttligt mycket av Alice som sov sitt livs första natt "där uppe"! Mor och far var ju så klart oroliga att hon skulle trilla ner och bullade upp med täcken och kuddar för att säkra kanten ytterligare. Trots att jag var hyfsat säker på att hon inte skulle kunna falla ur, så hade jag ändå svårt att somna. Tänk OM... Det slutade med att jag kilade in och slet ner underslafens madrass på golvet, så att hon åtminstone skulle landa på den... Hon trillade inte ur. Däremot vaknade hon sur på morgonen och undrade vem som stökat till så förskräckligt i hennes rum?!

 

 

I lördags for vi vidare ner till Sudret och Burgsvik. Där tog vi in på Grå Gåsen, där de spelar in Så mycket bättre. Herregud, vilket ställe! Avslappnat, hemtrevligt, vackert och tillåtande. Barnen kunde springa fritt i trädgården. Dessutom fick vi ett föräldrarum med tillhörande barnrum. Det var inget märkvärdigt alls, men oerhört uppskattat av oss alla. Ett rum med våningssäng, lite böcker och leksaker intill vårt rum. Ja tänk, våningsäng igen! Och jag den här gången fick Alice sova uppe, utan en massa nojigt bök från hennes mamma...

Under lördagen var vi på Vårskriket i Burgsvik, en liten vårfest med trollkarl och marknad. På kvällen åt vi mat på Grå Gåsen som bjöd på live-musik i ladan. Barnen satt som ljus och vi kunde äta i lugn och ro. Ljuvligt! Dessutom var det så varmt att de kunde springa runt i trädgården ända fram till läggdags...

På morgonen kom Maria som driver Grå Gåsen och sa att en av byns förskollärare varit där kvällen innan. Maria hade berättat om oss, att vi var ute och rekade boställe, och då hade förskolläraren erbjudit sig att öppna upp skolan och visa oss runt. På morgonen. En söndag. Är inte det enastående? Återigen, ett bevis på det sjudande engagemang som visar sig här på landsbygden. En familj är lika med en tillgång. I alla lägen. Vardag som söndag. Arbetsdag som ledig dag. Vi fick en jättetrevlig visning av en fin liten byskola. Eller liten och liten. Byggnaden var stor, men eleverna var bara 37 till antalet, från 1:an till 6:an. Men allt fanns. Härliga klassrum, slöjdsalar för både trä och textil, gymnastiksal och en verkligt vacker och äventyrlig skolgård. Där fanns linbana, pulkabacke, egna odlingslådor, stockar, stenar, båtar, ställningar, plats för tennis och allt barnen kan önska sig. Dessutom i vacker natur med närhet till havet.

Hittills tycker vi att allt vi sett av Gotland har sin charm. Norra med sitt karga landskap och sina heder. Visby med innerstan, vackra vilseledande gränder och uteserveringar med känsla av Sydeuropa. Och nu södra som gav oss en blandning av Skånsk öppenhet med fält och fria vidder, Småland med lövskog, ängar och stenrös och så känslan av det genuina Gotland med murar och gårdar i vackraste kalksten. Vi blir alltmer förvirrade, men vi berusas samtidigt lite av tanken på att vi, en vacker dag, ska få sätta ner vår flagg. Det känns kittlande att ha det framför sig. Vi är fria att välja! Och tänk den dagen. Den dagen som vi hittar vårt ställe. Gud, vad jag längtar! Sedan är det så klart skönt att hyra ett tag också, men jag börjar känna lite avundsjuka när jag ser människor påta i sina trädgårdar, dricka kaffe i sina fruktlundar, eller bara sitta med näsan mot solen vilandes mot en vacker gammal kalkstensvägg. Jag vill också ha en sådan där kalkstensvägg! Det är bara den där lilla detaljen, att ett vackert ställe ska bli till salu också, som saknas. Ja, och så att priset är lämpligt i förhållande till våra tillgångar... Och så att det har den potential som vi söker... Ja, och så att det blir vi som får köpa det... Nåja, jag lägger min tro i att den dagen vi ser det, så kommer vi att veta. För tanken som dessutom slår oss nu, ju mer vi ser av ön och ju mer vi upplever, det är inte bara att något ska bli till salu, det är också just det, att vi ska kunna välja bland allt det vackra som lockar...

Jag lovade er att visa några av de objekt vi tittat på, men det här blev ett förfärligt långt inlägg, så det tar vi nästa gång. Jag måste dock avsluta med att berätta att vi äntligen löst boendefrågan i sommar! Äntligen. Äntligen. Äntligen! När det körde ihop sig totalt, så ringde Martin för säkert tredje gången till honom som vi hyr av nu. Och bad nog i princip på sina bara knän. Och som den upphandlare han är, så lyckades han förhandla sig till en lösning. Så nu får vi stanna där vi är. Underbart skönt! Vi förblir nordbor i sökandet efter vårt eget ställe och kan leta i lugn och ro. Vi slipper flytta och Alice slipper byta förskola för en kortare tid. En stor sten faller från våra hjärtan....

Njut av våren!

/Emma

Energidepå utanför dörren

Sista tiden har vi tagit vara på varenda solstråle och guldkantad tillvaron med utflykter. Äntligen kan vi vara ute hela våra lediga dagar utan att frysa! Jag tappade nästan hoppet om våren där ett tag. Men skam den som ger sig. Nu pryds äntligen ön av blåsippor, vitsippor, vildtulpaner, ramslök och kajplök. Tänk bara att det finns stränder där man kan bada i musselskal! Här behövs inga leksaker minsann. Stenar, kottar, drivved, sand, snäckor och musslor. Stränderna är fulla av skatter och barnen leker förtrollat. Länge.

Ett ställe som ligger oss varmt om hjärtat och som jag måste tipsa om är LEVA Kungslador, söder om Visby ( http://www.levakungslador.se ) Det var i brytet augusti/september förra året som vi var där för första gången och det var med just den känslan av Gotland, som LEVA förmedlar, som vi tog vårt beslut att bryta upp och flytta hit.

LEVA lyckas samla det ljuva Gotland på ett och samma ställe; känslan av kalksten, ekologi, keramik, inredning och husbygge i kombination med fantastisk mat, stenugnsbakat bröd, en kopp kaffe i trädgården, växthuset eller bara i handen medan barnen leker i skogslekparken. En stor inspirationskälla för oss, både inför flytten och i drömmarna om ett eget ställe...

Vi passar även på att spendera en hel del tid på Fårö. Kan man någonsin få nog? Av färgerna. Ljuset. Havet. Hederna. Känslan av att få vistas där. Få sätta sina fötter på marken. Få sätta sig ner mot en av de gamla fiskehoddorna. Få titta, andas och lyssna på barnen när de springer, leker, skrattar... De där stunderna, de kommer jag för alltid att bevara i mitt minne.

 

 

Nu börjar dessutom det ena stället efter det andra att slå upp sina portar för säsongen. Jag drabbas av lyckosting när jag inser att vi får ta del av allt det där härliga, vackra och inte minst allt det goda. Till vardags. Under flera månader. Inte för en lånad semestervecka. Året runt om vi blir kvar! Det är ett privilegium och ingenting annat. Och visst känns det spännande nu, att befinna sig i början av den heta perioden..

Ja, ni hör att vi klättrat oss upp för svackan. Vi har äntligen den bistra vintern bakom oss. Måtte den hålla sig borta länge. Nu kan vi äntligen ta för oss ordentligt! En av de absolut största vinsterna med att bo så här är, som jag ser det, att barnen kan löpa fritt. Alice kan skrota runt med en kompis på långväga äventyr, så länge vi har dem i sikte. Eller bara att få sitta så här, ifred med sin kompis och språka lite. Leta sten. Fossiler. Skatter. Och skelett. Det är frihet och vi känner hur Alice har slappnat av. Inga farliga bilar. Inga tjatande eller varnande föräldrar.

Och de kan verkligen få springa långt, så länge vi vet att det är långgrunt där framme. Ser ni Alice och kompisen Lukas nedan, som små färgglada prickar? Så härligt för dem! Vår lilla tös har nog aldrig sprungit så mycket som nu. Och då gjorde hon inte annat än sprang när hon var riktigt liten.. ;)

Boendefrågan orkar ni väl inte lyssna mer på snart, men för er info så kan jag meddela att den fortfarande inte är löst. Men i och med värmen, så känns problemet åtminstone lättare att hantera. En sommar i provisoriskt boende skrämmer inte lika mycket nu när vi är solvarma som innan när vi var stela av vinterkyla. Vi har ett par krokar ute, så det ska säkert lösa sig. Vi ska bara få någon att hellre vilja hyra ut till oss än att ta emot de fläskiga hyrorna från semesterfirare... Enklare sagt än gjort så klart, men jag var hos ett jättegulligt äldre par igår och tittade på en flygel till en kalkstensgård. Ett helt fantastiskt ställe som hade varit i familjen sedan 1700-talet. Samtidigt förhandlar vi lite med ägaren till det hus vi nu hyr. Kan tänkas att vi kommer överens där kanske. Oavsett, så har vi i alla fall lyckats tanka våra energidepåer tillräckligt mycket för att komma till en punkt där vi kan ta eländet med en klackspark. Naturen här fungerar, i alla fall för oss, som renaste bränsle och vid behov är det bara att ta klivet ut och fylla på... En ren och skär ynnerst att ha en sådan rikedom alldeles utanför dörren. Jag kan inte säga det nog många gånger.

Vi tittar så klart även efter något att köpa. I våra drömmars värld hittar vi en vacker gammal kalkstensgård att förgylla till ett härligt ställe. Nästa gång ska ni få se ett par av de objekt vi tittat och funderat på.... Och som vi kanske fortfarande funderar på. Nu börjar det bli dags för lite middag. Alice är trött efter en bondgårdsutflykt med dagis. En lycklig tjej var det som hoppade upp på hölasset i morse och en ännu lyckligare Henning som fick se en traktor! Jag vågar nog säga nu att de acklimatiserat sig från stadslivet. Alice har klappat lammungar, kor och katter idag och Hennings största lycka är när han får se någon av alla tänkbara jordbruksmaskiner ;) Miljön påverkar uppenbarligen. Kanske mer än vi tror?

Ta väl hand om er!
Emma