Energidepå utanför dörren

Sista tiden har vi tagit vara på varenda solstråle och guldkantad tillvaron med utflykter. Äntligen kan vi vara ute hela våra lediga dagar utan att frysa! Jag tappade nästan hoppet om våren där ett tag. Men skam den som ger sig. Nu pryds äntligen ön av blåsippor, vitsippor, vildtulpaner, ramslök och kajplök. Tänk bara att det finns stränder där man kan bada i musselskal! Här behövs inga leksaker minsann. Stenar, kottar, drivved, sand, snäckor och musslor. Stränderna är fulla av skatter och barnen leker förtrollat. Länge.

Ett ställe som ligger oss varmt om hjärtat och som jag måste tipsa om är LEVA Kungslador, söder om Visby ( http://www.levakungslador.se ) Det var i brytet augusti/september förra året som vi var där för första gången och det var med just den känslan av Gotland, som LEVA förmedlar, som vi tog vårt beslut att bryta upp och flytta hit.

LEVA lyckas samla det ljuva Gotland på ett och samma ställe; känslan av kalksten, ekologi, keramik, inredning och husbygge i kombination med fantastisk mat, stenugnsbakat bröd, en kopp kaffe i trädgården, växthuset eller bara i handen medan barnen leker i skogslekparken. En stor inspirationskälla för oss, både inför flytten och i drömmarna om ett eget ställe...

Vi passar även på att spendera en hel del tid på Fårö. Kan man någonsin få nog? Av färgerna. Ljuset. Havet. Hederna. Känslan av att få vistas där. Få sätta sina fötter på marken. Få sätta sig ner mot en av de gamla fiskehoddorna. Få titta, andas och lyssna på barnen när de springer, leker, skrattar... De där stunderna, de kommer jag för alltid att bevara i mitt minne.

 

 

Nu börjar dessutom det ena stället efter det andra att slå upp sina portar för säsongen. Jag drabbas av lyckosting när jag inser att vi får ta del av allt det där härliga, vackra och inte minst allt det goda. Till vardags. Under flera månader. Inte för en lånad semestervecka. Året runt om vi blir kvar! Det är ett privilegium och ingenting annat. Och visst känns det spännande nu, att befinna sig i början av den heta perioden..

Ja, ni hör att vi klättrat oss upp för svackan. Vi har äntligen den bistra vintern bakom oss. Måtte den hålla sig borta länge. Nu kan vi äntligen ta för oss ordentligt! En av de absolut största vinsterna med att bo så här är, som jag ser det, att barnen kan löpa fritt. Alice kan skrota runt med en kompis på långväga äventyr, så länge vi har dem i sikte. Eller bara att få sitta så här, ifred med sin kompis och språka lite. Leta sten. Fossiler. Skatter. Och skelett. Det är frihet och vi känner hur Alice har slappnat av. Inga farliga bilar. Inga tjatande eller varnande föräldrar.

Och de kan verkligen få springa långt, så länge vi vet att det är långgrunt där framme. Ser ni Alice och kompisen Lukas nedan, som små färgglada prickar? Så härligt för dem! Vår lilla tös har nog aldrig sprungit så mycket som nu. Och då gjorde hon inte annat än sprang när hon var riktigt liten.. ;)

Boendefrågan orkar ni väl inte lyssna mer på snart, men för er info så kan jag meddela att den fortfarande inte är löst. Men i och med värmen, så känns problemet åtminstone lättare att hantera. En sommar i provisoriskt boende skrämmer inte lika mycket nu när vi är solvarma som innan när vi var stela av vinterkyla. Vi har ett par krokar ute, så det ska säkert lösa sig. Vi ska bara få någon att hellre vilja hyra ut till oss än att ta emot de fläskiga hyrorna från semesterfirare... Enklare sagt än gjort så klart, men jag var hos ett jättegulligt äldre par igår och tittade på en flygel till en kalkstensgård. Ett helt fantastiskt ställe som hade varit i familjen sedan 1700-talet. Samtidigt förhandlar vi lite med ägaren till det hus vi nu hyr. Kan tänkas att vi kommer överens där kanske. Oavsett, så har vi i alla fall lyckats tanka våra energidepåer tillräckligt mycket för att komma till en punkt där vi kan ta eländet med en klackspark. Naturen här fungerar, i alla fall för oss, som renaste bränsle och vid behov är det bara att ta klivet ut och fylla på... En ren och skär ynnerst att ha en sådan rikedom alldeles utanför dörren. Jag kan inte säga det nog många gånger.

Vi tittar så klart även efter något att köpa. I våra drömmars värld hittar vi en vacker gammal kalkstensgård att förgylla till ett härligt ställe. Nästa gång ska ni få se ett par av de objekt vi tittat och funderat på.... Och som vi kanske fortfarande funderar på. Nu börjar det bli dags för lite middag. Alice är trött efter en bondgårdsutflykt med dagis. En lycklig tjej var det som hoppade upp på hölasset i morse och en ännu lyckligare Henning som fick se en traktor! Jag vågar nog säga nu att de acklimatiserat sig från stadslivet. Alice har klappat lammungar, kor och katter idag och Hennings största lycka är när han får se någon av alla tänkbara jordbruksmaskiner ;) Miljön påverkar uppenbarligen. Kanske mer än vi tror?

Ta väl hand om er!
Emma