Weekend i Ljugarn och Burgsvik

Helgen som gick tillbringade vi på östra och södra Gotland. Till min stora förtvivlan glömde jag kameran, så den här gången får ni vila ögonen på några av de vackra lamm som finns här. Den här lammhagen är en favorit som ligger vid Stenugnsbageriet i Rute. En liten grusväg löper förbi, omhuldad av dalar och ängar. Dit brukar vi åka om kvällarna och där kan barnen springa fritt medan vi insuper lantluften precis innan läggdags. En riktig höjdare! Och lammen blir så glada när vi kommer. Kanske tror de att det är bonden som kommer farandes med kvällsmat...

Nåväl, i fredags for vi ner till Ljugarn. Där hade vi hyrt en stuga med våningssäng, vilket uppskattades omåttligt mycket av Alice som sov sitt livs första natt "där uppe"! Mor och far var ju så klart oroliga att hon skulle trilla ner och bullade upp med täcken och kuddar för att säkra kanten ytterligare. Trots att jag var hyfsat säker på att hon inte skulle kunna falla ur, så hade jag ändå svårt att somna. Tänk OM... Det slutade med att jag kilade in och slet ner underslafens madrass på golvet, så att hon åtminstone skulle landa på den... Hon trillade inte ur. Däremot vaknade hon sur på morgonen och undrade vem som stökat till så förskräckligt i hennes rum?!

 

 

I lördags for vi vidare ner till Sudret och Burgsvik. Där tog vi in på Grå Gåsen, där de spelar in Så mycket bättre. Herregud, vilket ställe! Avslappnat, hemtrevligt, vackert och tillåtande. Barnen kunde springa fritt i trädgården. Dessutom fick vi ett föräldrarum med tillhörande barnrum. Det var inget märkvärdigt alls, men oerhört uppskattat av oss alla. Ett rum med våningssäng, lite böcker och leksaker intill vårt rum. Ja tänk, våningsäng igen! Och jag den här gången fick Alice sova uppe, utan en massa nojigt bök från hennes mamma...

Under lördagen var vi på Vårskriket i Burgsvik, en liten vårfest med trollkarl och marknad. På kvällen åt vi mat på Grå Gåsen som bjöd på live-musik i ladan. Barnen satt som ljus och vi kunde äta i lugn och ro. Ljuvligt! Dessutom var det så varmt att de kunde springa runt i trädgården ända fram till läggdags...

På morgonen kom Maria som driver Grå Gåsen och sa att en av byns förskollärare varit där kvällen innan. Maria hade berättat om oss, att vi var ute och rekade boställe, och då hade förskolläraren erbjudit sig att öppna upp skolan och visa oss runt. På morgonen. En söndag. Är inte det enastående? Återigen, ett bevis på det sjudande engagemang som visar sig här på landsbygden. En familj är lika med en tillgång. I alla lägen. Vardag som söndag. Arbetsdag som ledig dag. Vi fick en jättetrevlig visning av en fin liten byskola. Eller liten och liten. Byggnaden var stor, men eleverna var bara 37 till antalet, från 1:an till 6:an. Men allt fanns. Härliga klassrum, slöjdsalar för både trä och textil, gymnastiksal och en verkligt vacker och äventyrlig skolgård. Där fanns linbana, pulkabacke, egna odlingslådor, stockar, stenar, båtar, ställningar, plats för tennis och allt barnen kan önska sig. Dessutom i vacker natur med närhet till havet.

Hittills tycker vi att allt vi sett av Gotland har sin charm. Norra med sitt karga landskap och sina heder. Visby med innerstan, vackra vilseledande gränder och uteserveringar med känsla av Sydeuropa. Och nu södra som gav oss en blandning av Skånsk öppenhet med fält och fria vidder, Småland med lövskog, ängar och stenrös och så känslan av det genuina Gotland med murar och gårdar i vackraste kalksten. Vi blir alltmer förvirrade, men vi berusas samtidigt lite av tanken på att vi, en vacker dag, ska få sätta ner vår flagg. Det känns kittlande att ha det framför sig. Vi är fria att välja! Och tänk den dagen. Den dagen som vi hittar vårt ställe. Gud, vad jag längtar! Sedan är det så klart skönt att hyra ett tag också, men jag börjar känna lite avundsjuka när jag ser människor påta i sina trädgårdar, dricka kaffe i sina fruktlundar, eller bara sitta med näsan mot solen vilandes mot en vacker gammal kalkstensvägg. Jag vill också ha en sådan där kalkstensvägg! Det är bara den där lilla detaljen, att ett vackert ställe ska bli till salu också, som saknas. Ja, och så att priset är lämpligt i förhållande till våra tillgångar... Och så att det har den potential som vi söker... Ja, och så att det blir vi som får köpa det... Nåja, jag lägger min tro i att den dagen vi ser det, så kommer vi att veta. För tanken som dessutom slår oss nu, ju mer vi ser av ön och ju mer vi upplever, det är inte bara att något ska bli till salu, det är också just det, att vi ska kunna välja bland allt det vackra som lockar...

Jag lovade er att visa några av de objekt vi tittat på, men det här blev ett förfärligt långt inlägg, så det tar vi nästa gång. Jag måste dock avsluta med att berätta att vi äntligen löst boendefrågan i sommar! Äntligen. Äntligen. Äntligen! När det körde ihop sig totalt, så ringde Martin för säkert tredje gången till honom som vi hyr av nu. Och bad nog i princip på sina bara knän. Och som den upphandlare han är, så lyckades han förhandla sig till en lösning. Så nu får vi stanna där vi är. Underbart skönt! Vi förblir nordbor i sökandet efter vårt eget ställe och kan leta i lugn och ro. Vi slipper flytta och Alice slipper byta förskola för en kortare tid. En stor sten faller från våra hjärtan....

Njut av våren!

/Emma