Häromdagen var jag ute på Bungenäs och promenerade med kameran i hand. Detta fantastiska ställe! När jag ser att de bygger där ute, så hoppas jag innerligt att de inte förtar den genuina känsla som finns där nu. Det karga. Ödsliga. Forna militäriska. Industriella. Råa... Och stilla vackra.

Jag promerade på stranden (brukar gå längs grusvägarna annars) och där marken höjer sig befann jag mig plötsligt långt ner, omgärdad av höga sanddyner. Som i ett grustag. Jag klättrade upp på en platå av sten och betong och kände att blocken inte var helt stabila. De vacklade. Jag fotade, andades och förnimde en nerv av oro som påminde mig om att ingen, verkligen ingen visste att jag var där ute just då. Vem skulle ens börja leta på Bungenäs?

Nej, jag klev ner igen. Gick tillbaka en bit och tog mig sedan upp för den grusade slänten. Ett steg upp, två ner.... Men till slut lyckades jag kravla över kanten och kände mig hyfsat glad över att ingen sett mig där, stånkandes, hasandes, på alla fyra.

Äntligen uppe, med klappande hjärta, förbannande mig själv att jag tagit onödiga risker för vackra bilders skull och ..... titta vad jag möttes av! Den där intuitionen ska man visst inte underskatta ändå..

Just idag, lördag eftermiddag har vi varit ute i vårvädret hela dagen! Eller, en stund var vi inne och då kunde jag sitta och skriva. Alice lyckades locka med Henning i en barbie-lek och han tog sin roll som Kiera på största allvar! ;) Småbröder kan man visst få till vad som helst! Jag satt i salen och skrev och Martin stod på gårdsplan och svarvade en prototyp åt mig. Jag har en ljusstake som ska tillverkas dels helt i trä och dels i trä med keramikdetalj. Och äntligen verkar vi fått napp hos ett snickeri. Så kul! Men. De vill så klart ha en prototyp. Och det är den som Martin jobbat på idag. Vi har några justeringar   kvar, men den ser riktigt bra ut! Min händige man! Bara ställa sig och svarva så där..

Ja, vi har många trådar igång samtidigt. Vi jobbar "officiellt" långt mycket mindre än vad vi gjorde i Malmö. 48 timmar totalt på två personer per vecka, men utöver det så har vi ju alla dessa drömmar som vi vill förverkliga. Vi känner ingen stress, men vi vill så mycket! Vad som känns underbart är att vi kan gå runt på hälften av den månadsinkomst vi hade på fastlandet. Hälften! Vi har god mat, i största mån ekologisk, och vi har hela, rena... Nej förresten. Rena är de då rakt inte längre. Men vi har hela kläder! Vi har mycket mer tid med barnen och varandra och det är allt vi begär. Nu kommer dessutom våren och besöken blir säkert tätare och då har vi ännu mer av det vi behöver och vill ha för att må bra..

Det där med drömmar och egen verksamhet är ju verkligen bara roligt och något vi skissar på för att vi vill. Vi vill i förlängningen kunna twista till vår tillvaro ytterligare med gårdsbedriven verksamhet. Det betyder inte att vi har storslagna drömmar. Vi behöver inte en massa pengar. Men vi drömmer om att kunna ses kl. 10 för en fika på bänken här utanför. Eller en lunch i trädgården. Eller i salen.. Vi kan tänka oss att jobba hårt sommartid om vi får lov att ha det så som vi har det nu, resten av året. Det är en livskvalitet som vi inte vill mista!

I morse tog jag ytterligare en promenad som började med en smal väg ned förbi en lammgård. Bara att gå igenom lammhjorden är en upplevelse. Rundan fortsatte in i skogen, den mörkaste av smålandsskogar, som både jag och Martin har vuxit upp med. Sedan avslutades rundan med havsglimtar. Det är en av de saker vi tycker så mycket om med Gotland. Här finns havet och den djupa skogen. Slätten som är så unik och det karga blandat med mjuka sanddyner och vackra ängen. Allt på en och samma plats!

Något vi dock påminns ofta om är hur landsbygden först blev rotat i våra kroppar. Vi växte upp på landet. Därefter bodde vi länge i storstaden och blev präglade av dess mentalitet, konsumtion och stress. Nu är vi i ett läge där vi lever närmre jorden än vad någon av oss någonsin gjort tidigare. Och ju närmre vi kommer, desto mer vill vi ha. Av det som är mindre. Vi vill inte köpa mer än vi behöver. Vi vill inte fresta på, varken miljö eller ekonomi mer än vad som är nödvändigt. Vi vill bara vara. Vara i det lilla.

Sov gott kära läsare! Och tack för trevliga mail! Det är så roligt när ni som kikar in också hör av er. 

På tal om att sova gott. Det har vi förmånen att göra sedan en dryg vecka tillbaka. Lillebror har flyttat in hos storasyster och plötsligt sover båda som små grisar. Ända fram till morgonen. Nåja, peppar, peppar.. Men efter fem sönderhackade småbarnsår, så är det en ren ynnest att få vakna efter en hel natts sömn. Det svåra i det hela är att jag inte längre får ligga och gosa med de små under täcket. Nej, Henning har tagit ett tydligt kliv från mamma, mot självständighet, och går demonstrativt förbi oss på morgonen istället för att krypa ner. Usch, det smärtar mitt modershjärta.. Verkligen. Men sömnen är god. Den är god! (Läs: halleluja! ;)

/Emma