Påsk, kalas och influensa

Påsken har varit härlig! Vår älskade lilla Alice har blivit fyra stora år. Mamman i familjen har också plussat på ett år till sina, några fler än fyra, men jag trodde att jag fyllde ett år mer än vad jag gjorde, så det var ju åtminstone en överraskning när Martin rättade mig på den fronten. Påskhelgen tillbringade vi här på Gotland med långfredagskalas hos nyfunna vänner och påskdagsfika hos farbror Christer och faster Barbro på Fårö. Där fick Alice och Henning träffa sina A-kusiner (som sysslingar heter här på Gotland), vilket var till stor glädje! Och jag fick träffa min kusin Malin, för första gången på fem år. Det var verkligen på tiden!

Efter påsk for vi till Småland en sväng så att Alice fick kalasa med Maria, Anders, Ella, Alma, farmor och farfar. Det blev ett härligt tårtkalas med lek hela dagen och inte minst ett hejdundrande avslut med alla barn i badkaret! Det var en skön blandning mellan vinter och vår, så några åk i pulkabacken medan föräldrarna lapade sol hann vi också med.

Sedan hade Alice och jag en riktig tjejdag när vi först åkte till gammelmormor Gunnel och åt medhavd lunch. Sedan gjorde hon det där magiska som jag så väl minns från när jag själv var liten. Hon hämtade alla sina knappar. Tusentals knappar. Eller åtminstone hundratals, med vuxna ögon sett. Knappar i olika former. Färger. Silver. Och inte minst guld! Alice var förtrollad. Hon hällde ut dem på en bricka och plockade med dem i evigheters evigheter.

Därefter bad hon mormor virka och på ett ögonblick knåpade den gamla ihop en halv grytlapp. Bara sådär. Är inte det fascinerande? Att med 93-åriga, darriga, krumpna händer, kunna virka både mjukt och följsamt? Själv sitter man där och måste titta på händerna hela tiden och koncentrera sig för att det ska bli rätt, men på gamla tanter sitter det som i ryggmärgen och händerna bara vet vad de ska göra.

Besöket hos mormor avslutades med att hon öppnade sin byrå med smycken och om knappar och virkning varit spännande så kan ni ju bara föreställa er vad det här var. Alice fick öppna varenda ask, känna och prova och hon sa gång på gång: "Åååh, de är så vackra så jag tror att jag döör!" Mormor verkade ta fasta på den frasen för plötsligt sa hon: "Nej du Emma, nu är jag så trött så jag tror att jag dör!" Vi tog det som ett tydligt tecken på att nu var det roliga slut.

Från mormor körde vi vidare till Eva i Anneberg och där fanns lådvis med Barbie-dockor. Också det fantastiskt roligt och inte minst fick jag och Eva en härlig pratstund. Ja, tjejdagar är bra dagar. Inte minst när tösabiten blivit så här stor. Det är avslappnande och lyxigt att bara vara vi. Och visst är det lätt att glömma när ett syskon kommit till världen. Det där att förstabarnet behöver sin egentid med mamma och pappa? Det känns som att Alice får vänta för det mesta och att Henning går först. Just då är det riktigt skönt att investera en hel dag i henne så där.

Det var nog lite nyttigt för oss alla med en tur bort från ön, för plötsligt föll ett par pusselbitar på plats. Jag berättade ju att Martin var på intervju på södra Gotland. Som tur är tog han sitt förnuft till fånga och tackade nej till en andraintervju. Vi är ju inte här för att koppla på ett vanligt åtta-till-fem-jobb på heltid igen. Vi fick båda lite panik av blotta tanken. Då hade vi ju lika gärna kunnat vara kvar i Skåne. Nej, istället gick han tillbaka till sin ursprungsplan och hoppade på en byggnadsvårdskurs i förra veckan. Trähus och dess ursprung. Uppbyggnad. Material. Restaurering. Och inte minst, han ska ut i skogen och hugga träd med yxa. Träd som ska bli ett timmerhus i hamnen i Visby. Det blir hardcore. Och det kommer bli jätteroligt!

Så. Vår plan för våren; jag ska jobba måndagar och tisdagar. Martin ska plugga torsdagar och fredagar. Henning får vara hemma och Alice får vara på dagis så mycket hon själv vill. Känns som en bra lösning för alla parter. Äntligen har en liten del av nystanet rätats ut.

Sedan ska det väl alltid finnas ett om och ett men. Nu inför min första arbetsdag imorgon så har en influensa hoppat in och bosatt sig i vårt hus. Och i våra kroppar. Otroligt frustrerande. Men efter att ha försökt kurera mig hela helgen, så har jag kapitulerat nu. Jag har haft feber sedan i torsdags och kommer inte kunna jobba imorgon. Alice föll som en fura idag. Henning är måttligt varm och mannen i huset opåverkad. Ungefär så som det brukar vara.

Hoppas ni andra mår bra!
Emma