Två år på Gotland..

Fårö. Denna ö. Vi pratade om det sist vi tog färjan ut. En vardag. Det var nästan på dagen 2 år sedan vi flyttade till Gotland och just de allra första dagarna tillbringade vi just där. I snöyra. Vind. Mörker. Med min lillebror som vi helt plötsligt skulle bo så himla långt ifrån.

För Martin var vår flytt ganska traumatisk. Han lämnade sin karriär.. som han faktiskt eftersträvat i många år. Jobbat hårt för att nå. Riktigt hårt. Han lämnade sin identitet. Eller tappade den. För som så många andra nutida människor var han till stor del sitt jobb. Försäljningschef. Kontorschef. Strategiskt inköpare.  Resande. Världsvan. Med fint hus. Fin bil och ... Ja, ni vet. Vem var han utan allt det där?

Vi krisade så klart båda två. Det tror jag man får räkna med. Fast jag såg ändå mest möjligheter när jag ser på det i efterhand. Jag kände mig fri. Med stor sorg och saknad när det gäller familj och vänner. Stor sorg och saknad. Tung i bröstet. Men fri i tanken. Fri i livet. Ett blankt blad. Vi två. Gemensamma drömmar och mål. Nu kunde vi göra precis vad som helst!

Vi hyrde ett nybyggt radhus i Fårösund som vi inte ens sett innan vi kom. Vi klickade Ja tack på nätet. Vi sålde vårt hus, tillika livsprojekt, hem, packade väskorna fulla, magasinerade resten och blåste rätt över havet. Verkligen knäppt när man tänker på det så här i efterhand. Hur kunde vi göra det? Uppenbarligen fanns en extremt stark längtan. En längtan efter något annat.

Något annat har vi fått. Och tack och lov älskar vi det lika mycket båda två. Vi brinner ju för vårt nya liv. För vårt livsprojekt med Prima Gård. Våra nyfunna vänner och kollegor. Våra barn och all tid vi fått loss till att bara vara här. Med varann. Helt sonika. Bara så.

På bilderna ser ni bland det bästa vi vet. En helt vanlig vardag. Det är det som är hela grejen för oss. I januari. På Fårö. Just denna typ av stunder är en del av vår dröm: "Tänk att kunna vara lediga tillsammans med våra barn en helt vanlig vardag. I oktober. November. Eller januari." Så gick våra tankegångar. Och just dessa dagar är nog det vi uppskattar allra mest med våra nya livsstil. Just dessa dagar känner vi extra tydligt att vi verkligen, på riktigt, kommit ur ekorrhjulet. Och att vi fångar stunden på ett sätt som vi sällan lyckades med innan vi tog klivet.

Vi tackar varann för att vi vågade. Ofta tackar vi varann för det. För att vi hållit ut när vi som mest undrat vad sjutton vi sysslar med. Det har vi verkligen undrat. Många gånger. Men det är väl så med alla förändringar man gör i livet. De tar tid. Kraft. Och energi. Men i slutändan kan de också ge så himla, himla mycket tillbaka!

Tänk att den här miljön är vår miljö. Till vardags.

/Emma

Ps. Ni vet väl att vi vill bli fler på Gotland? Många fler.. ;)