Ett hemligt ställe..

Idag har vi varit på Sudret. Igen. Stackars barn som får åka bil så mycket. Men Gud, vad duktiga de är! De verkar faktiskt mest njuta av utflykterna. Jag menar, Henning får en stor dos av traktorer varje gång och Alice får en ny tidning. Och vilka barn gillar inte pannkakspicknick och glasspauser? Idag besökte vi dessutom inte bara en massa hus, utan en förskola. En alldeles ljuvlig liten sådan. En gammal skolbyggnad med många rum, trappor, skrymslen och vrår. Dessutom egen kock och en stor, fin trädgård där barnen kan springa, klättra, snickra, leka.. Och förmodligen ha det riktigt bra.

Vi besökte även Närsholmens naturreservat. Det var så vackert att vi nästan tappade andan! Nog har vi hört talas om det sköna med blåeld, men vi har än så länge bara sett en och annan åt gången.

Det var verkligen ett hav av blåeld, intill det riktiga havet och det var en fullkomligt makalös upplevelse! Jag hoppas ni känner en del av dess storhet genom bilderna..

Även hundkexen har överöst oss i sommar. Här var jag ute en kväll och fotade. Bara jag, kameran, kvällssolen, fåglarna, en igelkott och en massa knott.. 

Vi kikade även på en gård idag som var till salu, men den fångade inte vårt intresse.. Framför allt var huset för litet. Vi har bott trångt en gång för mycket känns det som. Vi behöver inte överdrivet mycket plats, men vi vill åtminstone ha var sitt sovrum.

Däremot hände en annan spännande sak. Vi var med om början på något som skulle kunna bli en sådan där typisk historia, ni vet; "Vi hittade vårt drömhus av en slump" eller "Vi hade passerat den här gården många gånger och drömt om att få bo i den". Ni vet. Vi har sett en Till salu-skylt på ett ställe, flera gånger, men den pekar liksom inte på någonting, så vi har bara registrerat den och kört vidare.. 

Men idag, efter att även denna visning varit en besvikelse, så bestämde jag mig för att traska in där den där skylten möjligtvis är avsedd att peka. Och där inne, fann jag det mest ljuvliga, undangömda stället! Det är säkert hur risigt som helst, men efter att ha smugit runt ett par varv så vågade jag mig fram till fönsterna. Där var tomt. Men där fanns annat spännande än möbler. Där fanns plankgolv. Stukaturer i taken. En gammal, sliten, inglasad veranda. Ett brygghus. En lada. Och en otroligt vacker trädgård!

Jag kunde inte hejda mig, utan störtade förbi Martin och in till grannen. Och jodå. Det är till salu.

Med numret till ägaren i handen ringde vi och ska få titta ordentligt på söndag. Den dagen är även barnens farmor här, vilket gör att jag och Martin kan åka själva. Vi ska få titta i lugn och ro på det där hemliga, undangömda, kanske också bortglömda stället.... Som kanske inte har något avlopp. Eller som kanske har bräckt, äckligt vatten. Eller som har just precis det där som vi söker.....

/Emma