Det där hemliga...

Ja, ni. Det var faktiskt lite av en saga. Ett vackert ställe, fyllt av historia.

En gammal kalkstensgård, byggd på 1700-talet, obebodd sedan ett par år tillbaka, det mesta väl bevarat. I original. Ni vet, trätiljor, djupa fönsternischer, stuckaturer och dessutom, hör och häpna, stort och rymligt. Kök, två salar, ytterligare ett rum, hall och glasveranda på nedre våningen. Badrum och tre stora rum uppe. Inte trångt! Kan ni tänka er? Dessutom flera inbyggda garderober. Brygghus. Ladugård. En stor gammal, uppvuxen (och lite härligt igenvuxen) trädgård omringad av en gotländsk kalkstensmur..

Där fanns blommor och växter som kämpade bland döda grenar. Vinbär intrasslade i nässlor. Gigantiska träd. Och vansinnigt mycket rosor. Vansinnigt mycket rosor! Och den där glasverandan. Vad är det med glasverandor? När jag ser en vill jag bara sätta mig där. Och fortsätta sitta där.

Jag menar det verkligen när jag säger att jag aldrig sett en trädgård med fler rosor. De fullkomligt dignade mot fönstren! Visst är det fascinerande att de bara fortsätter växa och blomma, trots att ingen pysslat om dem på åratal? Och här pratar vi verkligen många år. Tänk att ha ett hav av rosor som fyller din sommarutsikt och nästan täcker dina fönster. Gud, vad jag skulle längta till varje gång om vi bodde där! Rent livsfarligt att titta på hus när det är som allra vackrast..

Här är ytterligare en anledning till att älska sommaren. Barnen var ju med farmor när vi tittade på gården och den här lyxen möttes vi av när vi kom hem. Dessutom bjöd helgen på Fårö-utflykt med kallt bad och gott fika på Sylvis döttrar. Ser ni spindeln? ;)

Ni hör säkert att den där gården gjorde intryck på oss.. Ja, jäklar vilket ställe! Där är minst sagt en hel del att göra, men vi kan inte låta bli att drömma lite. Bara drömma lite... Och så bara måste vi få titta igen.

Sov gott alla ni och tack snälla för era små meddelanden. Så kul att ni kikar in till oss ibland!

Ta hand om er,

Emma