Kalkstensgård tack. Någon där?

Idag har vi sparkat igång varandra och faktiskt kommit en bra bit med flytten. Vi har packat en del och kört ett par lass till lagret där vi ska magasinera vårt bohag tills vi hittar vårt hem. Just nu skulle jag ge vad som helst till den som kommer och erbjuder mig att få köpa en fantastisk liten kalkstensgård någonstans på en vacker plats på denna ljuvliga ö.

Ni märker kanske att jag har en liten stund av suckande här ikväll. Det händer väl aldrig någonsin att någon kommer och erbjuder sig att sälja en fantastisk liten kalkstensgård? Bara sådär. Till mig. Varför skulle någon göra det? Men det här packandet inför flytten till stan ger mig hemlängtan. Jag längtar galet mycket tills den dag då jag packar upp det på riktigt. Med syfte att sakerna ska stå kvar där jag ställer dem. Så om du, någon, kära gotlänning nu läser detta och tänker att "hennes lilla dröm kan jag kanske hjälpa till att förverkliga, jag har ju en sådan där fantastisk liten kalstensgård (till himla bra pris, på himla härligt läge)", då vet du ju, innerligt, verkligen, var jag finns...

Första halvåret här på Gotland har vi ju hyrt ett halvmöblerat hus, vilket gjort att vi ändå kunnat ha en hel del av både möbler och saker med oss. I stan kommer vi nu att hyra en helmöblerad och mindre lägenhet, vilket gör att vi måste magasinera allt. Hela vårt lilla (läs alldeles för stora) bohag. Jag hör mig själv stoltsera om dagarna med att jag minsann kommit till insikt om att de där prylarna inte betyder så mycket för mig längre. Att jag faktiskt klarar av att vara utan dem ett tag. 

Men sedan finner jag mig själv sittandes här om kvällen, lite moloken i skymningen och fnulandes på hur jag kanske skulle kunna frigöra bara lite plats för det där sidobordet som jag tycker så mycket om. Eller min lindblomsgröna 20-talsbyrå. Det borde väl gå? Den är ju ganska liten. Var ska vi annars ha vantarna i vinter? Och mormors antika servis, inte kan jag väl magasinera den? Det låter ju förskräckligt ansvarslöst! Och mina ljusstakar. De tar ju egentligen ingen plats alls. Och alla behöver väl ett par blomkrukor? Fönsterbrädor finns ju.. Och mina kuddar. Inte är det väl ett hem (om än ens tillfälligt) för barnen om de inte känner igen sig i den mysiga soffan?!

Men jodå, imorgon bitti kommer jag nog att klara det igen. Att magasinera allt alltså. Det är bara att det där lilla allt-ordet, det måste väl ha någon liten gnutta flexibilitet i sig det också. Det är väl inte bara jag som ska vara så himla flexibel hela tiden?! Snart går ju mitt sköra lilla gummiband alldeles itu.. 

Förutom att Martin och jag packar ner, så packar barnen upp. Så klart. Hittar en massa roligt i lådorna som de glömt. De röjer runt och ... ja, ni vet. Det blir en salig röra alltihopa. Men förutom det, så unnar vi oss betydligt mer fritid än vad vi egentligen borde de här sista dagarna uppe på norr. Vi vill så gärna hinna njuta lite till av sommaren och alla ljuvliga ställen. Vi tränar, badar, picknickar och låtsas alldeles att läget är under kontroll. Idag packade vi lite på morgonen, badade hela förmiddagen, åt lunch på stranden och sedan körde vi två lass till magasinet på eftermiddagen. Det känner jag är balanserat och skönt för en gång skull (läs för absolut första gången någonsin i våra liv), så jobbar vi inte på om två dårar jag och Martin, utan vi njuter faktiskt också. Det är vårt nya livs absolut största lärdom. Hittills. Det ska väl bli många fler hoppas jag. För mycket har vi kvar att lära innan vi blir så där visa och lugna i själen som vi så gärna vill vara.. 

De flesta bilder ni ser idag är tagna på Lauters på Fårö. Ett härligt ställe att njuta många, långa kaffestunder på.. Andra är från Ar i Fleringe, kanske mitt absoluta favoritställe, om det nu någonsin skulle gå att välja ett. Där är så vackert att det värker i kroppen. Ni ska få se mer av det innan vi far!

Se nu till att suga ut det sista av sommaren. Och lyssna inte på dem som säger att den är slut. Vi har ju en hel månad kvar! Jag tycker om hösten också, men kommer definitivt inte att erkänna den förrän tidigast i början av oktober. Den brända naturen och det uppvärmda vattnet gör denna tiden till en av de  absolut bästa.. 

Vi ses,
/Emma