Ett första livstecken på gården..

Som ni vet har vi haft besök och vilken familjehelg det blev! Barnen som väntat så länge, har fått sig en rejäl dos av morfar, Viktor och Malin. 

I fredags var vi alla lite trötta, så medan Martin (jubilaren) och Nalle var uppe på gården och gick loss försiktigt med kofoten, så var vi andra hemma och kramades, pysslade och sov. På eftermiddagen åt vi tårta med siffrorna 35 (som Alice vänt till 53). Men god var den och för första gången någonsin, vad jag vet, så tog tårtan slut! Alice åt tre bitar och Henning fyra.

I lördags gick första lunchen på gården av stapeln. Våra kära skåningar och gotländska släktingar var på plats och gården fick uppleva sitt första livstecken på länge.. Christer och Barbro, kusin Niklas, Anna och Wille - vad kul att ni kom!

Det var en härlig känsla att smyga omkring med kameran utanför fönstren och höra sorlet där inifrån. Prima gård har stått tom så länge och när vi varit där tidigare, har känslan varit tyst och lite ödslig, kall och lite rå, så det var skönt att få känna hur det kommer att bli med liv och rörelse i huset.

Vad som gjorde oss extra glada var att Alice verkade trivas i huset. När gästerna hade gått slog hon sig ner vid bordet i salen och pysslade för sig själv, en lång stund. Alldeles tyst. I lugn och ro. Det var verkligen skönt att se.

På eftermiddagen packade jag och Martin väskan och promenerade längs gränderna till Medeltidshotellet i Visby. Vilken märklig känsla det är att lämna sina barn. Att bara promenera iväg så där, utan dem. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av händerna..

För Henning var det första gången han sov utan oss, men efter allt pyssel med lera, pennor och glitterlim, pannkakstårta (vilken fest!!) och lördagsmys, så gick natten med barnvakterna betydligt bättre än vad den brukar göra med mamma och pappa. 

Han hade vaknat som vanligt klockan 05, gastat lite efter Bolibompa, fått krypa ner mellan Viktor och Malin med en kort pippi-film på Youtube och .... hör och häpna, somnat om. Somnat om..? Hur gick det till om jag får fråga?! Det där ljuva lilla beteendet får mer än gärna bli till en vana. Det bestämmer jag att vi tar med oss och tillämpar, redan imorgon bitti.

Martin och jag vaknade på hotellet, utsövda klockan tjugo i nio. Utsövda som två skära små nyponrosor. Herregud! Tänk att det kan vara så makalöst skönt att få sova en hel natt! Det kommer vi båda leva på länge.

Bara att få äta en god middag i lugn och ro. 

Att få dricka vin, prata, ligga på sängen och läsa en tidning, bada (ja, vi hade badkar mitt i hotellrummet ;), att bara få vara vi två. Det är vi verkligen inte bortskämda med, men just därför blir det kanske extra mysigt när det väl blir av.

Idag har vi varit på LEVA Kungslador en sväng. Där var hösten oerhört vacker, men kön makalöst lång, så vi lekte bara lite i skogen. Sedan letade vi oss vidare till ett annat fik som en avslutning på helgen. 

Morfar stod för notan och Viktor tog tillfället i akt och drämde till med en extra bulle. Gratis är gott!! =)

Känslan ikväll är god. Vi är varma i kroppen. Men avståndet till Malmö är långt. Nu tar jag dock barnen på flyget på tisdag för några första (!) dagar i Malmö. Därför blev inte avskedet så svårt idag. Vi ses alldeles alldeles snart igen! Och Alice är så lycklig att hon knappt kunde somna ikväll. Hon ilade runt in i det sista och packade sin rosa ryggsäck.

Måtte bara barnens förkylningar lägga sig så att vi kommer iväg som planerat.

Puss o kram,

/Emma