Nycklarna i handen..

I förmiddags vandrade vi med pirr i magen och lugn i sinnet. Vi vandrade och jag tänkte tillbaka på helgen som varit. Helgen med Anna och Henkan, Olle och Alvar. Medan Martin var hundra procent fokuserad på dagens händelse, så kom jag på mig själv med att drömma mig tillbaka till i torsdags kväll, då jag och Anna var på restaurang. På. Tu. Man. Hand. Bara vi. För första gången på..... ja, det kom vi inte ens på när vi försökte räkna efter. Två barn senare vardera, kan man nog säga. 

Vi gjorde ett försök förra året, Anna och jag, då vi bokat hotell i Mariefred och skulle fira att vår vänskap fyllde tio år. Jag längtade innerligt! Och gissa vad som hände. Stackars Alice kräktes under natten och jag fick stanna hemma. 

Men nu fick vi alltså vår revansch. Lite trötta, då vi har varsin tvååring som tycker att det är morgon kl. 05, men i det där läget finns alltid en reserv av energi att ta till. En underbar kväll hade vi, med italiensk mat, vin och efterlängtade samtal. Vi åt, drack och pratade. Pratade. Pratade. I. Lugn. Och. Ro. Fullkomligt underbart.

Och vart var vi då i förmiddags? På banken så klart! Idag är dagen då vi förvärvar Prima gård. Idag har vi fått nycklarna i handen. Och precis just innan vi klev in till banken, så sög det till i maggropen vill jag lova. Rejält. Av spänning. Längtan. Värme. Lugn. Lite oro (som alltid). Lite kantskräck (som ofta). Men mest ser jag bilden av mig själv, sittandes på trappan med tekoppen i handen, i höstsolen. (Ja, jag drömmer ju fortfarande om att det ska bli en kaffekopp igen, men den där sköra magen, den vill helt enkelt inte ha kaffe just nu). Inte minst drömmer jag mig fram till vårsolen, när den äntligen kommer igen. Och när det väl sker, så kommer vi att ha provat på vår första vinter på egen gård. Och jag undrar just hur det kommer att kännas? 

Kommer jag ha påbörjat min egen verkstad? Kommer jag att uppnå drömmen om att delvis få vistas på gården med mitt hantverk? Kommer drömmen om att barnen ska kunna komma hem direkt efter skolan att bli sann? 

...Aaaahhh..... Vi tog båda ett djupt andetag innan vi gick in. Vi klämde varandras hand och klev in genom dörren. Jag lutade mig mot bilderna jag har i minnet, från Prima gård. Nu skulle det alldeles strax bli vårt ställe. Och det var en skön känsla när alla papprena var skrivna och vi vandrade ut med nyckelknippan i handen. Nu är det verkligen vårt! Och på lördag mina vänner, då sätter vi nyckeln i låset tillsammans med efterlängtad familj och släkt. (Och känner jag Martin rätt, så kommer att vara där långt innan fredag och leta fram lite av allt det där vackra som förhoppningsvis döljer sig under plastmattor och gamla hängande tapeter ;) 

Vi ska ju även fira Martins födelsedag i helgen! Och vill sig allt riktigt väl, så far Martin och jag iväg (nej, bara innanför kanten ;) över natten. Också det, för första gången sedan Henning låg i magen.

Jag måste säga att jag gillar när livet är lite extra snällt och klappar en sådär skönt på kinden... Förhoppningsvis är det här första dagen på vårt Prima Liv.

/Emma