Med andra ögon..

Förra veckan var vi i Malmö och Lund, Alice, Henning och jag. Martin tog sig an gården med kofoten i högsta hugg.

Vi hade inte varit hemma i Skåne sedan flytten i februari. Det var egentligen inte meningen att det skulle dröja så länge, men dels har vi känt att vi inte vill hälsa på förrän Alice har tillräckligt mycket här för att vilja åka hem igen. Och dessutom har vi haft så mycket besök, så det har nog bara rullat på..

Jag hade inte bokat in så mycket. Ville försöka ta dagarna lite som de kom. Men på flyget på väg dit, tittade Alice på mig med tindrande ögon och sa:

- Tänk mamma, att jag äntligen ska få träffa mitt gamla dagis och alla mina kompisar!

Hmm. Alla kompisar.. Det skulle så klart bli lite svårt. Men ett par lekstunder med kära barndomsvänner skulle det så klart hinna bli!

Här är Alma. Som vi känt sedan töserna såg dagens ljus för första gången.

Vi passade även på att besöka några av de ställen som jag saknat. Norrgavel. Granit. Panduro (vi bunkrade pyssel!) Gamla arbetsplatsen på Malmö stad. Gateaux och deras pain au chocolat. Dem kan jag längta ihjäl mig efter!

Peter Bier chocolateria. Godaste pralinerna jag vet!

Vi bodde hos min "kusin-syster" Nina och lille a-kusinen Julian i Lund. Där fanns pappa Patrik också, ett fantastiskt badkar, magiskt stora äpplen i trädgården, obegränsat med god mat... och läskige hunden Malte. Vi hade jättehärliga dagar och Alice hjälpte mig hela resan. Vilken storasyster!

Vi hälsade på gamla dagiset Myran, vilket var jätteroligt men nog lite märkligt för både Alice och kompisarna. Alla hade ju blivit så stora!

Men jag tror det var bra att vi gick dit. Det var nog avdramatiserande på något vis. Alice och kompisarna lekte som om de lekte med någon i lekparken. Och den här veckan har Alice förkunnat att alla dagis faktiskt är bra. Myran var bra. Men det är Lärkan också, som hon går på nu. Och Krokodilen i Fårösund som hon snart ska tillbaka till. Det känns skönt!

Vi hann träffa många. Men alldeles för få av er. Och alldeles för kort.

Vi avrundade semestern med Stadsparken i Lund och brunch på Mejeriet. Trevligt, gott och båda mödrarna lyckades få utrymme att njuta av maten. Sol och värme fick vi också!

Och kanske var det ett smart drag att lämna pappa hemma, för då fanns ju verkligen någon att längta hem till. Och längtade gjorde vi allihopa. Efter Martin. Gården. Gotland. Och den brusfria miljön.

Med handen på hjärtat mötte jag Malmö med helt nya ögon. Jag har aldrig sett Malmö som en storstad på det viset som jag gjorde nu. Jag har inte heller varit så medveten om bruset, men det var jag nu. Och jag slogs av den där märkliga känslan, att allt bara pågår. Vi är borta, strandsatta här i lugnet, men allt där hemma finns kvar. Och pågår. Lite surrealistiskt på något vis..

Martin var orolig. Orolig att jag inte skulle vilja komma hem till Gotland igen. Att jag skulle vilja flytta tillbaka. När jag kommit hem och vi nattat barnen, satte vi oss i soffan och Martin frågade som vid ett familjeråd:

-Jaha, berätta. Hur var det?

Han var laddad och jag var trött, så jag sa bara att vi haft det jättebra, men att jag kanske kunde berätta mer imorgon?

-Men jag vill veta hur det var! Fortsatte Martin. Vill du flytta tillbaka?

- Va? Flytta tillbaka? Nej, det vill jag inte. Som det känns just nu är det här alldeles rätt!

-Skönt, sa. Martin. Då fortsätter renoveringen imorgon.

Martin gjorde ett hästjobb när vi var iväg. Allt som skulle rivas blev rivet och den här helgen målar vi äggoljetempera så det står härliga till! Alice har beställt ett ljusrött rum. Lite svårt att hitta bland temperakulörerna, men vi har enats om en fransk rödockra som jag målat idag. Väldigt rött och väldigt härligt! Jag hoppas hon blir nöjd!

Tack snälla ni i Skåne för att ni tog emot oss! Vi kommer snart igen.

Kram Emma