Påskens alla händelser!

Nu har gästerna lämnat oss för den här gången. Och vi tackar från vårt allra innersta för all hjälp vi har fått. Gården har fullkomligt sjudit av aktivitet! Och vilken känsla att vara ett helt arbetslag! Vilken kraft, till skillnad från när jag och Martin ska lösa av varandra för att få någonting gjort..

Malin och Viktor har rensat ut hönshuset, tömt allt det gamla (vilket var väldigt mycket), sopat och spolat rent. Inrett med nya reden, byggt nya sittpinnar och matrännor. Täckt golvet med spån och nu kan vi stoltsera med deras boning, istället för att gå runt och känna att vi inte gjort vad vi borde. Underbart! Dessutom har de små kacklande liven tagit klivet ut i friska luften. Eller, morfar har med både kvast och händer fått valla och lyfta dem. Tvinga dem. Fram och tillbaka. De har nämligen rymt in i hönshuset otaliga gånger. Flytt från det främmande fria. Men nu.. Nu känns det som att de börjar landa och uppskattar möjligheten att spatsera fritt. Både inne och ute.

Morfar har dessutom beskurit och bundit upp våra björnbär som växer längs hönshuset, eller hallonbjörnbär som grannen säger att det är. Det ska bli spännande att se hur de ser ut. Och hur de smakar! Nu är trasslet i alla fall borta och det ser städat och fint ut!

Med gårdsbutiken har vi också kommit jättelångt! Först och främst fick vi hjälp av gäster och grannar att tömma och gräva ur lokalen. Eller ladan. Där fanns ofantligt mycket bråte. Därefter har väggar och tak blivit spolade och golvet har belagts med kalkstenskross. Vi som känt att det varit en så lång väg att vandra står nu fullkomligt häpna! Vilken underbar känsla att ha ett gäng här som på ett kick (om än ett  mycket slitsamt sådant) tagit oss från mörk, dyster lada, till ljus härlig butikslokal! Vi kan verkligen inte tacka er nog!!

Och som om det inte räckt till, fick vi dessutom komma på "privat loppis" i lördags, via en av mina fina kollegor. När sådant här händer, så kittlar det i hela kroppen på mig! Hon ville själv bli av med ett bord och två svarvmaskiner, så det var vad vi trodde att vi skulle hämta. Men när vi kom dit (och det här händer egentligen bara i mina drömmar) ville även grannen tömma sin vind. Kan ni förstå? Han hade tänkt elda upp sådant som vi betraktar som rent guld! I stort sett all interiör till vår butik stod där och väntade på oss. Gamla vackra bord. Rostiga järnhyllor. Ett otroligt fint ljusblått väggskåp som suttit på ladugårdsväggen "i alla tider".. En gammal säckvåg med tillhörande vikter. Och mycket annat. Två hela släpkärror blev det till slut och om inte det här är win-win när det är som allra bäst, så säg! Vi fick så mycket som är värdefullt för oss och de som bor där blev av med lite av det som är skrot för dem. Underbart!

När lugnet nu har lagt sig, så hoppas vi innerligt att våra älskade familjemedlemmar känt att de även kunnat koppla av lite och njuta av att vara här på gården. De kanske är alldeles sönderarbetade nu när de kommer hem... Hemska tanke. Det är ju inte meningen att vi ska slita ut dem... Och att de ska känna att det är arbetsamt att komma hit... Usch... Tänk om de gör det... De kanske aldrig mer orkar komma tillbaka när jag tänker efter..?

Eller jo. Visst ser de väl ut att ha haft det ganska bra? ;)

Glad påsk-kram från alla oss på Prima!